bara drygt 2 timmar tills han kommer, usch fattar int hur jag ska orka det här.
tur att jag ska åka till stan o mysa med frida, älskade vän! en stund i alla fall.
fattar inte hur allt kunde bli såhär, hur han kunde bli såhär, hur jag junde bli såhär..
men det är bara att stå ut, och det är ju det som är grejen, han vet att jag gör det för flickornas skull. Ska han alltid få härska i vårat liv? ska han alltid få ligga som ett mörkt moln över oss?
önskar bara att allt kunde få en SLUT nångång, så svårt att börja på nåt nytt när det "gamla"
inte är avslutat. gaaah! blir galen på detta, önskar att jag kunde få må bra och va glad nångång.
dessa 6 veckor kommer ta kol på mig! :'(
nu ska jag göra lunch till mina älskade barn, dom är det vackraste jag har.
sen plocka undan lite här och sen invänta den där hemska knackningen på ytterdörren som betyder att han är här..
--
lördag 1 augusti 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Bloggarkiv
välkommen!
Mammajonetta 24år, Emilia 2år och Emma 8 månader.
en sliten men lycklig och stolt mamma till mina busfrön.
Emilia, trotsig, envis och helt underbar!
Emma, lugn, snäll och helt underbar!
det här är vi! vårt vardagliga äventyr!
en sliten men lycklig och stolt mamma till mina busfrön.
Emilia, trotsig, envis och helt underbar!
Emma, lugn, snäll och helt underbar!
det här är vi! vårt vardagliga äventyr!
1 kommentar:
Jag vet hur tufft det är, men jag är säker på att du kommer klara detta. Vet dock inte vad som hänt mellan dig och ditt ex, men du verkar fruktansvärt stark så även om det kommer bli jobbigt så kommer du klara det. Dina flickor kan vara tacksamma som har dig som mamma, du verkar vara en superbra mamma :)
Skicka en kommentar